Jenny Falkström

Jag kom cyklande, hade precis tränat klart. Cyklar förbi Netto och ser att det står en man och vinkar hejdlöst. Först tänkte jag "galning" men inser fort att det ligger en man och en cykel strax bakom honom. Mannen som vinkade på mig kunde inte tala. Det enda jag får fram "Ingen mobil, no phone" Han sträcker fram sin mobil så jag får ringa ambulansen. Han jag pratade med i telefon var väldigt lugn och fast att mitt hjärta bankade och bultade hårdare och snabbare än jag någonsin kännt var ja lugn. Killen i telefonen frågade om jag såg något livstecken på mannen som låg på marken. Han andas säger jag, det låter som att han andas blod och jag ser blod från huvudet. (Han låg med ansiktet nedåt och ryggtavlan upp.) Killen sa åt mig att jag skulle ta hjälp av den tal-lösa-mannen att försöka vända på honom till ryggen. Jag fegade ur, enda tanken jag hade "NACKEN".Så jag väntade och frågade försiktigt, högt men lugnt mannen på gatan.
"Om du hör mig, så försök röra på ett finger" - Han rörde sig inte ur fläcken.
Jag sa även; "Ambulans är påväg. Jag hör sirener och de är inte alls långt ifrån".
Jag får order i telefonen att rusa upp till vägen så ambulanse vet vart mannen ligger. Vi vet fortf. inte hur allvarligt han är skadad.

Ambulansen anländer, jag säger hejdå till honom i telefonen och ambulans-männen Lyfter upp honom rill rygg och då säger skadade-mannen "åh..." alltså, grymtar till. Alltså, slutsats, han har hört vad jag sagt. Ambulans-männen trycker på hans bröst , då han grymtar till ännu mer. Han kan inte säga vad han heter och kan bara grymta. De konstaterade också att det inte är av fylle skäl han ligger där han gör, ingen brännvin luktade han. Jag hjälper ambulans-männen att lyfta upp mannen på en bår och när jag tar tag i mannen kläder så lägger han sin hand på min. Det var då jag kände, jag kanske har hjälpt till att rädda hans liv!

Jag sa detta till mamma, så säger hon. Hjärnskakning kan han lätt ha fått.. Och det är ju mycket möjligt att han fått en hjärtinfarkt eller liknande när han cyklade. Tänk vad saker händer. Jag känner mig lugn nu, återhämtat mig lite. Känns väldigt skönt att veta, om en olycka händer så finns det alltid folk som hjälper till, även främlingar. Det är många som tar det för givet och många som absolut inte förstår hur man kan hjälpa en främling. För mig är det numera själklart att man hjälper en person som är skadad, osv. Vilket det inte var innan.

/ Jenny