10/2-2008


Solen finns emellan molnen, dämpad men den är där. Snart borde ljuset i tunneln synas. Dagen kan spricka upp i ett enda solsken, ett leende. Det vore bättre om du gick härifrån, precis som regnet. Livet är lättare om snö och slask inte finns. Vi kommer inte dö, vi skäms bara. Försvarsmekanism, tränga undan hemska saker till sitt undermedvetna. Och varför kommer man alltid bara ihåg de positiva sakerna, speciellt när man överväger att nackdelarna väger tyngre? precis som jag längtar efter solen, värmen och armarna. En dag vid havet, jag får solsting. Jag bländas, av ett solsken, ett leende. Vatten kan väcka mig igen. Om solen bara steg till himelen och molnen sprack upp, då.. då, då!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0